I Sverige började man från och med medeltid att bedriva en mer systematisk avel för att få fram hästar lämpade för speciella ändamål. Krigshästar, hästar till jordbruk och skogsbruk, som vagnshästar och så småningom även hästar för användning i gruvor och diverse industrier avlades fram, utifrån behov av sina speciella egenskaper.
”Få uppfinningar har påverkat historien lika mycket som idén att tämja och avla hästar. De människor som förstod att utnyttja hästen fick helt nya möjligheter att transportera gods och att kriga och fick därigenom ett stort övertag gentemot andra folk.”
1. Ståhlberg, U. 2003, sid. 27
Svensk hästavel
Den svenska hästaveln har genomgått stora förändringar under de senaste sextio åren. Antalet betäckta ston halverades i princip under en tidsrymd av tjugo år, mellan 1950-talet till 1970-talet. Tittar man på vilken typ av hästar som föds upp idag och jämför det med för femtio år sedan är skillanden dramatisk. Jord- och skogsbrukets arbetshästar som tidigare stod för ca 90 % av den totala aveln bidrar idag endast till 6 %. Idag dominerar sporthästarna helt.
Långsiktigt arbete
Hästavelsarbete är en långsiktig process. Enskilda hästägare bidrar till de satsningar som kollektivt behövs för kommande år, dessutom är branschen mycket konjunkturkänslig. I de flesta länder i vår närmaste omgivning stöds därför avelsorganisationerna ekonomiskt. Antingen via totalisatormedel, via staten på annat sätt eller genom lantbrukets organisationer. Detta för att man är medveten om nyttan av dessa långsiktigt viktiga centrala funktioner i avelsarbetet och hästens ekonomiska och sociala nytta.
Forskning och samverkan över rasgränserna
Inom hästaveln beror framstegen i hög grad på vilka forskningsinsatser som görs och hur snabbt relevanta resultat kan omsättas i praktisk handling. Utan en medveten avelspolicy byggd på modern kunskap och ett brett uppfödarstöd kommer man inte långt. I Sverige måste vi vara smartare än våra konkurrenter utomlands och med tanke på vår vanligtvis goda organisationsförmåga borde detta vara möjligt. Frågan är dock om vi idag utnyttjar denna fullt ut inom hästaveln och hästsportens organisationer. För egentligen borde det vara en självklarhet att vi ett litet land som Sverige försöker se över rasgränserna och utnyttja våra resurser på ett optimalt sätt. Trots allt är ju alla grenar av hästsporten och hästaveln beroende av varandra. Det är ju nästan alltid med ponnyn det börjar idag, oavsett om man sedan väljer att utveckla sitt intresse åt trav- galopp, rid- eller körsport eller åt något annat håll som dagens mångfald av hästaktiviteter kan inbjuda till. (1) Jan Philipsson, 2000, SLU
1
|