Under 1960-talet började man i Sverige använda sig av hästen som terapeutiskt redskap. I början främst till kvinnor med polioskador och den som introducerade denna behandlingsmetod i vårt land var sjukgymnasten Kristina av Geijerstam.
Hennes arbete uppmärksammades och intresset för ridning och körning som rehabilitering och rekreation för personer med funktionshinder växte sakta.
Under 1970-talet etablerades handikappridning, som man då kallade den, och utvecklades inom dåvarande Ridfrämjandet. En av de mest pådrivande inom detta var hästprofilen Ulla Ståhlberg som fortfarande engagerar sig i dessa frågor.
Idag räknar man med att runt 4000 personer med funktionshinder rider kontinuerligt och hälften av alla landets ridskolor har verksamhet för ryttare och kuskar med funktionshinder.
Ridningen är en av de idrotter för funktionshindrade som har flest utövare och ingår sedan 1991 i Svenska Ridsportförbundet.
