Nordisk Mästare i T2  2006

Historien är sådan att Eva Karin, efter en kortare flytt till Göteborg med häst och allt, skulle flytta tillbaka till Halland. Flytten ledde till Falkenbergs kommun, där hon bor nu tillsammans med sin familj. 

Hon blev tvungen att hitta en liten kompis till sin dåvarande dressyrhäst. Efter år av erfarenhet visste hon att det där med shetlandsponny som storhästkompis inte alltid var så lätt att lösa. Ofta fick shetlandsponnyn för mycket mat i sig om de gick samma hage som stor häst, blev feta och i värsta fall även sjuka i fång och liknande. Och grejen var ju att man skulle kunna ha dem i samma hage, kompisar. Så vad gör man i stället. Ja, det där med Islandshäst kanske, varför inte prova det, de skulle ju vara så trevliga att rida på också, så kunde ju mannen eventuellt rida Islandshästen och de kunde rida ut tillsammans. Vem vet?

Islandshäst blev det och man kunde börja rida ut ihop. Fast mer och mer blev det att Eva Karin också red Islandshästen och som hon säger

"Det är faktiskt så att när man börjar rida en så´n här häst så förstår man, återigen, hur roligt det är att rida. Hur det än är med dressyrhästen så är den ofta rädd när man rider i skogen, ovan vid att rida ut och har mestadels tränats i ett ridhus eller i en paddock. Det var så härligt att rida ut i skogen bara för att det var så himla kul, helt utan krav, opretentiöst. Det var som att börja om på nytt med häst och hela den där häftiga känslan kom tillbaka igen. Det var lika roligt att börja med Islandshäst som det hade varit att börja med häst från allra första början!"

Så efter ett tag sålde man halvblodet och skaffade fler Islandshästar. Detta hände när vi gick in på 1990-talet.

Varför just en Islänning?

Jag frågar Eva Karin vad hon tror att det beror på att så många blir så otroligt förtjusta i Islandhästen som häst. Att många upplever just den där "det är så himla kul!!!" känslan tillsammans med Islandshästen.

"Islandhästen är små, mysiga, goa liksom. Trots det har de en stor hästs kvaliteter. Man måste dock kunna häst för att det skall bli bra med Islandshästen också. De är ofta uppvuxna i flock och du måste etablera ett bra ledarskap för att det skall fungera mellan dig och hästen.

Det är också så himla enkelt att vara iväg och tävla eller träna med en Islandshäst, de är små och behändiga. Det finns många småtävlingar för Islänningar och stämningen mellan människorna som håller på med Islandshästen upplevs som familjär. Det är kul helt enkelt."

Idag har man två egna islänningar på gården och skall importera en tredje från Island, ett vackert sto som Eva Karin också skall tävla med.

Tävlandet ja, Eva Karin är en utpräglad tävlingsmänniska så när dressyrtävlingarna tog slut och Islandshästen intog familjens liv, så skulle det naturligtvis tävlas också på Islandshästen. Och Islandhästen med stort I idag heter Kyndill, en 9-årig fuxvalack som inte ser speciellt liten ut när man ser honom arbeta tillsammans med Eva Karin.

Kyndill och Eva Karin har kamperat ihop i tre års tid och de sopar banan med konkurrenterna i en töltgren som heter T2. Just i T2 vann de Nordiskt Mästerskap i år. Men vi börjar från början.

Eva Karin tränar för en tränare som heter Magnus Skulasson i Skåne. Magnus visste att Eva Karin var på jakt efter en möjlig tävlingshäst och här hittade hon Kyndill som då var nyimporterad från Island, 6 år gammal. Första året fick Kyndill bara vidareutveckla det som han hade gratis i sig. Det gick, som hon uttrycker det "Rätt bra". De låg 3:a i SM men tyvärr galopperade Kyndill i finalen.

Eva Karin arbetar målmedvetet med både sig själv och Kyndill och efter första året började hon forma honom i tölten. Islandshästarna som är direktimporterade från Island går ofta i lite "hög form", man kan enkelt översätta det med att de håller huvudet lite högt, så Eva Karin arbetade sakta ned honom i formen. "Kyndill är en enkel häst – han har så lätt för sig, lätt att lära sig nya saker, han har ett kanonpsyke helt enkelt!"

De kör mycket varierad träning, mycket skogsturer, ibland bara långa skritturer i skogen eller på stranden och promenera runt i vattnet.

På vintern är det lågsäsong och ofta går Kyndill då som "handhäst", man rider på en annan häst och har honom i ett grimskaft vid sidan om sig. Det blir mycket skritt under vintermånaderna, bara bygga upp rygg, överlinje och stärka under vintern i s.k. "låg form" i både trav, galopp och tölt.

Vissa dagar arbetar hon mer koncentrerat i paddocken, viktigt är dock att man inte bara låter hästarna gå och slappa hela vintern utan att man underhåller formen, bygger på det som var svagt under säsongen och håller igång.

Så när det lider mot vår och sommar börjar tävlingsträningen då Eva Karin börjar forma Kyndill i rätt form för att arbeta fram tävlingsformen. Det blir mycket ute i skogen och på åkrarna då också, för att hästen skall tycka att det är kul och jobba.

En hel del arbete från marken blir det också, året runt, för att forma honom. Då går Eva Karin bredvid och har Kyndill i en tygel där hon med olika grepp får honom att arbeta i olika form, från båda sidor av hästen i både skritt och tölt. Även löslongering för att stärka magmusklerna finns i träningsprogrammet. Allt mycket noga planerat, tillsammans med tränaren Magnus.

Fast - det vet ju alla - det dyker upp oväntade saker efterhand när man tränar. Så det gäller att vara flexibel och snabbt kunna ändra träningsupplägg och ändå skapa samma resultat. Som ex. fick Kyndill lite problem med en kota och blev då raskt ivägskickad på simträning istället för att på så sätt avlasta benet och ändå bli tränad.

Vad krävs av dig och av hästen för att hålla upp i klasserna?

Att läsa sin häst, vara noggrann i den dagliga skötseln så att inga skador eller blivande skador undgår ens öga, nya infallsvinklar, flexibilitet, snabba beslut, kreativt agerande, ja handlingskraft helt enkelt, krävs för att få fram en riktigt bra tävlingshäst inom vilken gren som helst.

Det krävs också mycket träningskunskap för att planera träningen under året och toppa formen. "Det blir tuffare och tuffare ju högre upp i klasserna man kommer, hästen måste vara i kanonkondition för att klara kraven och vi har stora krav på oss inför nästa säsong, säger Eva Karin. Jag vill ha revansch i VM nu! Det var vår andra säsong tillsammans förra året och Kyndill var stressad. Nu har vi arbetat tillsammans nästan två år till när VM går och vunnit ett NM däremellan. Jag hoppas han lyssnar mer på mig nu."

Olika grenar

När man tävlar med Islandshäst rider man olika program på en 250 m lång ovalbana; Tölt T1, tölt T2, Fyrgång och Femgång. Till pass tävlingarna har man en rakbana. Ovalbanegrenarna är bedömningssport, 3 – 5 domare som dömer takt, tempo och hållning.

T2 innefattar tre olika moment. Först rider du i valfritt tempo tölt. Det betyder att du väljer det tempo i tölten där du vet att just din häst visar sig bäst. Sedan finns det ett moment som heter kort tempo tölt vilket betyder att du rider din häst i tölt så långsamt som det bara går utan att hästen tappar takten eller går över i annan gångart. Det sista momentet är tölt utan tygelkontakt där du rider din häst på lång tygel utan kontakt med hästens mun, och hästen skall då fortsätta i tölt. I denna grenen är man alltid 3 ryttare samtidigt på banan i uttagningarna, vilket kan stöka till det en del. Vill du ha mer info om de olika grenarana man tävlar i med Islandshästen så gå in på Svenska Islandshästförbundets hemsida.

Ekonomi

Det finns inga prispengar i tävlingarna och de aktiva i sporten drar runt sporten till största delen ur egen ficka. "Det är tufft när man skall representera Sverige i Svenska landslaget i andra länder och det skulle behövas fler sponsorer till sporten" säger Eva Karin. Islandshästsporten, som flera andra hästsporter, lever lite i det fördolda, dock borde det finnas stor utvecklingsmöjligheter eftersom man befinner sig på en bana när man tävlar. Det finns alltså utrymme för att nå en publik på plats.

Annars upplever inte Eva Karin att sporten som sådan, jämfört med andra hästsporter, är särdeles dyr. Hästsport kostar pengar och skall man tävla så krävs det ofta många mil på vägarna, övernattningar med häst osv. Det är aldrig gratis. Därutöver är det en personlig läggning som bestämmer hur mycket pengar man vill och kan lägga på kläder till sig själv och prylar till hästen.

Eva Karin har nyligen kommit hem från en resa till Island där man skulle hitta en häst till att ha med sig hem och tävla med. 5-7 tävlingar per år räcker ju inte när man är en tävlingsmänniska av Eva Karins kaliber!

På resan hade man den goda turen att träffa uppfödaren till Kyndill. Det blev ett glatt möte och uppfödarna var så stolta över deras hästs framgångar. Man hade även en halvbror till Kyndill på gården som Eva Karin fick provrida. Honom ville de dock behålla själva ett tag till för att se vad det blev. Annars hade säkert Eva Karin och hennes man tagit med sig honom hem till Halland.

Språkförbistringarna som rådde, då uppfödaren och hans familj endast talade lite engelska och Eva Karin och hennes familj inte talade Isländska, ledde till en del roliga förvecklingar.

De blev tillfrågade om de ville följa med upp i bergen morgonen efter, till häst naturligtvis, för att leta upp ett 20-tal får som man skulle ta hem. Det skull ta cirka 2 timmar sades det. Det hela slutade med en långritt uppe i bergen på 5 timmar i sadeln och 120 får med hem.

"Det har varit en dröm hos mig i flera år att göra en sådan resa, med islandshästen uppe i bergen på Island. Vi har flera gånger pratat om att boka in oss på något sådan´t. Nu fick vi det som en skänk från ovan! Det var fantastiskt att uppleva hur hästarna hittade sin väg från tuva till tuva i det ofta ganska oländiga landskapet. Underbart!"