Ridledsäventyr 2006
Av en av arrangörerna, Marianne Qvist-Boholm, Ästad gård
När vintern ännu hade sitt grepp om moder jord började planeringen av årets ridtur utmed ridleden genom Halland. 65 mil finns att välja på, så det kräver sin planering. 4 år tidigare har vi varit iväg. Vi har betat av den ena kommunen efter den andra. Nu var det dags för Laholms kommun. Nackdelen är att det finns så få "höbönder" utmed vägen, så det var inte lätt att få ihop lagom långa dagsetapper.
|
 |
Vi började på Ästad Gård utanför Sibbarp på söndag morgon den 16 juli. Slaktbilen kom halv 10, då stod vi beredda att lasta in 11 hästar för transport till Hallandsåsen. 5 st hade redan åkt i förväg i privata transporter. Vagnarna hade vi kört ner dagen innan. Vår färd gick till stall Bella Notte, där Annelie och Mikael tog väl hand om oss. Tyvärr började hela ridäventyret med en otäck olycka. Vid avlastningen på stall Bella Notte blev en kvinna sparkad av sin häst så vi var tvungna att ringa efter ambulansen. En riktigt otäck väntan innan ambulansen kom och vi alla fick veta att det trots allt hade gått förhållandevis bra. Rådigt ingripande av Annelie och Mikael gjorde att vi andra kände oss trygga. Nåväl, vi andra åt en god lunch och gjorde i ordning våra hästar för start norrut.
Natur
15 hästar och 21 personer var vi som gav oss iväg. En blandad skara mellan 14 och 60 år. En otroligt vacker natur hela vägen. En av de vackraste sträckor vi ridit.

Första stoppet blev på Våxtorps naturcamping där vi skulle övernatta första natten. Hästarna kvarterade vi in hos Monika Persson i Råryd. Vi själva sov i militärtält och stuga på naturcampingen. Även här blev vi väldigt väl bemötta och omhändertagna. Men, ännu en fadäs väntade. En häst kände sig ensam och skulle absolut till de andra hästarna och tog därför ett galant hopp ut ur hagen. Problemet var bara att hon inte hittade sina kompisar utan sprang och sprang i ca 1½ mil tillbaka. Ägaren fick en jobbig kväll. Dels en lång orolig promenad letandes efter hästen, och sen kall mat när hon äntligen kom tillbaka vid ca 22 tiden. Men vi andra åt och drack gott och somnade sött i den sköna sommar natten.

Dag 2 skulle vi rida ca 3 mil. Vi hade inget planerat stopp på vägen. Lunchpaket hade vi med oss på vagnarna. Mitt ute i mörkaste skogen kom polisen. Vi skämtade om att de nog var ute för att kolla Hästpassen. Men de var bara allmänt intresserade. En av dem var duktig ryttare. Båda fick ta sig en provtur på vår shire häst. Ett trevligt avbrott utmed vägen. Lunchpausen blev vid en lada någonstans nordväst om Hishult. Vi fick sträcka på benen, äta lite lunch och dricka.

Sista etappen var varm och full av blinningar men otroligt vacker. Vi badade med hästarna som fick svalka av sej och dricka. Färden avslutades på Bataholm hos två väldigt kära vänner. De är inga höbönder, men ställde upp med logi och bastubad vid sjön. 2 av våra respektive hade lagat en härlig måltid när vi kom fram. När våra fyrfota vänner blivit väl omhändertagna och fått sin kvällsmat var det vår tur att äta och dricka och umgås.
Se´n väntade bastubad nere vid sjön. En härlig sommarnatt med en simtur i sjön innan vi kojade in i militärtältet. Glada skratt och fniss innan vi alla somnade in efter en härlig dag.
Tisdag morgon var det dags för uppbrott. Efter en god frukost kom slaktbilen för transport av hästarna tillbaka till Ästad Gård. Övriga transporter gav sig av, en efter en. Väl tillbaka hemma igen blev det en översyn av hästarna innan de välförtjänt släpptes ut i hagen. All packning skulle plockas upp och alla skitiga kläder m.m. tas reda på. Alla var nöjda.

Vad får man då ut av detta?
Ja, vad skall jag svara på det. För min egen del är det en utmaning och en fantastisk upplevelse att tillsammans men sin häst och sina kamrater i så skilda åldrar få vara tillsammans dygnet runt i några dagar. Det tär på tålamod och ork, men stärker otroligt på samma gång. Att rida en liten tur i skogen ett par timmar går inte att jämföra. På en längre ritt ställs hästarna och vi själva verkligen på prov. Att timme efter timme streta på med en massa främmande hästar och vagnar runt om hela tiden. Men det är värt alla blinningar, skavsår och fadäser.
Nästa år skall vi ut igen. Jag börjar redan längta.

|